Savang bor i en animistisk by, som är berömd för grönt te, bambupapper och schamanistiska traditioner. I byn finns även en kyrka med ett hundratal medlemmar, där Savang arbetar som pastor sedan många år tillbaka. Han har dock inte alltid varit en Jesu efterföljare. Tidigare var han en respekterad schaman, som sades kunna tillkalla andar, utföra mirakel och ge lycka.

–Jag började lära mig shamanism när jag var tio år gammal, genom en gammal man som var en av shamanerna i vår by. När jag var runt 14 eller 15 år började jag praktisera det jag hade lärt mig. Min by är animistisk och alla är rädda för spöken och andar. Den som kan kalla på dem och driva ut dem är en viktig person i samhället.

Hörde talas om en stor ande

Vid 18 års ålder hade Savang nått sitt drömyrke som schaman och började även lära sig häxkonst. Han gifte sig, men fick snart problem i sitt äktenskap. Han kom då att tänka på en tidigare klasskamrat, som hade berättat om en stor ande.

–Han delade många berättelser om Jesus för mig. Han sa att Gud är anden som kan vara överallt samtidigt. Det fascinerade mig, men just då ville jag inte utforska det vidare.

Savang förlorade kontakten med sin kristne vän. vilket ledde till att han inte kunde få veta mer om den store Anden när hans äktenskap knakade i fogarna. Situationen blev ännu svårare när Savang bestämde sig för att gifta sig med en annan kvinna, eftersom han tänkte att det var den bästa lösningen på hans problem.

– Jag blev alltmer förvirrad, trodde inte längre på mig själv och tappade tron på min religion.

Han började känna sig tom och längtade efter något som han inte kunde sätta namn på. År 2004, när han var 24 år, hörde en annan vän till honom av sig och berättade om den store Anden. Savang gav sitt liv till Kristus och lämnade sin animistiska tro.

– När jag lärde känna Gud blev jag rädd för mitt förflutna. Förut trodde jag att det var bra att vara shaman och praktisera häxkonst. Men när jag fick reda på vem den verklige Anden är insåg jag att allt det är dåraktigt och ont.

Övergiven av sina vänner

Hela Savangs familj kom till tro och slutade delta i byns animistiska ritualer. På grund av sin kristna tro blev Savang och hans familj utstötta av de andra byborna. De blev även förföljda av de lokala myndigheterna, som såg Savangs tro som ett hot mot kommunismen.

 –Alla mina vänner lämnade mig och hela samhället isolerade oss. Men trots det höll vi fast vid Herren, berättar Savang och fortsätter:

– När bychefen och de lokala myndigheterna fick veta att jag hade blivit kristen förhörde de mig genast. Jag var rädd, samtidigt som jag kände att de fortfarande respekterade mig eftersom jag en gång hade en viktig roll i vår by som shaman och ledare för vårt ungdomsråd.

Hans rädsla övervanns av hans längtan att tjäna Kristus genom att dela Ordet. Det gjorde han först till tio av sina vänner och sedan till sin by. Han började studera i en bibelskola i Vientiane, Laos huvudstad, och åkte hem för att evangelisera, även utanför sin egen krets. Fler och fler människor började tro och blev frälsta. Men i takt med att antalet kristna ökade intensifierades också förföljelsen.

– Varje dag blev jag förolämpad, och de hotade att bränna mitt hus, kidnappa mig och till och med döda mig. Men jag hade frid i mitt hjärta och min styrka kom från Gud.

Lurades in i en fälla

År 2008 började Savang ha gudstjänst i sitt hem och många kom dit. Det uppskattades inte av tjänstemännen på de lokala myndigheterna, som därför försökte hitta en anledning att arrestera Savang. Till slut genomfördes en större insats mot honom.

– En man kontaktade mig och bad om hjälp för att hitta arbetskraft från min stam. Jag rekommenderade två personer som började arbeta för honom. Myndigheterna fick genast reda på det och grep mig, anklagade mig för människohandel och satte mig i fängelse.

Men i fängelset nämnde polisen inget om åtalet mot Savang, utan krävde istället att han skulle underteckna ett dokument där han skulle avsäga sig sin tro på Jesus och återgå till sin gamla religion. Savang vägrade.

– De satte mig i en fängelsecell som var mörk och fuktig och full av galningar. De satte järnkedjor på båda mina ben. Cellen som jag var inlåst i var bara tre gånger fyra meter och det fanns arton andra fångar där.

Blev lungsjuk

Förhållandena i cellen var smutsiga och de andra fångarnas cigarettrökande i det lilla utrymmet gjorde så att Savang fick en lungsjukdom. Trots allt detta höll Savang blicken fäst på Jesus.

– Jag ångrar inte min tro på Jesus även om det skulle leda till döden. Jag tappade inte tålamodet eftersom jag alltid tänkt på Jesus och hans lidande på korset. Jag vill inte minnas hur det var i fängelset, men jag vet att Gud lärde mig något. Och jag har frid när jag tänker på Gud.

Så småningom, efter tre månader, fick Savang lämna fängelset.

– En dag ledde polisen ut mig från min cell och berättade att brottet som jag anklagades för var stort. Men om jag betalade 15 miljoner Lao Kip (cirka 14 500 svenska kronor), skulle de släppa mig. Min familj kom och vädjade till polisen. Vi hade bara 5,5 miljoner Lao Kip (cirka 5300 svenska kronor). Polisen tog pengarna och lät mig åka hem. Jag var så lycklig. De lät mig till och med gå utan att underteckna dokumentet!

Tillbaka i fängelset: ”Jag behövde be”

Men prövningen var inte över. Tio dagar efter att han släpptes kom polisen för att fängsla honom igen.

– I det ögonblicket rann mina tårar och mitt hjärta krossades. Jag kunde inte ens tänka tanken att igen behöva gå igenom det jag just hade upplevt. På grund av det hatade jag polisen, men jag visste att Gud fortfarande var med mig.

I fängelset fortsatte förhören. Vakterna krävde upprepade gånger att han skulle lämna sin tro, utan att Savang gav med sig. Han var inlåst i samma cell i ytterligare fyra månader. Efter en tid började Savang förlora hoppet.

 – Då förstod jag att jag behövde be. Jag fortsatte att vänta på goda nyheter. Dag efter dag och vecka efter vecka gick.

Efter fyra månader fick Savang bönesvar. Hans fall prövades av en högre instans, tack vare en människorättsorganisation som fick höra talas om honom.

– Jag kan inte låta bli att tänka på hur tålmodig jag var när jag var i cellen. Jag är övertygad om att det tålamodet inte var mitt, utan kom från Gud för utan honom kunde jag inget göra.

Tacksam för uppmuntran

Även om Savang nu är ute ur fängelset är han fortfarande övervakad av de lokala myndigheterna. Han har blivit varnad att om han predikar evangeliet igen så kommer han inte att kunna fly. Men Savang störs inte av detta. Han vet att Gud är med honom. Och tack vare förbön och ekonomiskt stöd, bland annat för att kunna gå en förföljelseförberedande kurs, vet han nu att han också har en världsvid kyrka som står med honom.

– När man följer Kristus finns det ingen garanti för att inte förföljelse kommer. Det är därför vi behöver uppmuntran och jag tackar er för det ni redan har gjort, hälsar Savang till sina kristna syskon runt om i världen, och passar på att skicka en uppmuntran tillbaka:

– Varje situation bör lära oss att se på Gud och inte på problemet. Kom alltid ihåg att vi redan har segrat i varje strid. Gud har redan gett oss segern.

*Savang heter egentligen någonting annat.